Ont

 
Allt gör ont nu.
Hur glad jag borde vara för att det äntligen är sommar och varmt gör ont. Hur stolt jag borde vara för att jag nyss kom hem från en månad själv i Berlin gör ont. Hur tacksam jag borde vara över mitt underbara jobb gör ont. Hur mycket jag behöver skriva som jag inte får ut gör ont. Hur motiverad och ambitiös jag behöver vara för att övningsköra gör ont. Hur pigg och frisk jag borde vara gör ont. Hur oberoende någon annan jag borde vara gör ont. Hur många vänner som jag borde höra av mig till gör ont. Hur många vänner som inte längre hör av sig till mig gör ont. Hur många som inte känner mig längre gör ont. Hur levnadsglad och förväntansfull jag borde vara inför framtiden gör ont. Hur mycket mer jag borde finnas där för min mamma gör ont. Hur många frågor som ställs som jag måste svara på gör ont. Hur mycket jag borde träna gör ont. Hur lite vi pratar om allting gör ont. Hur många tinderdejter jag måste gå på för att hitta någon som vill stanna gör ont. Hur peppad jag borde vara inför universitetet gör ont. Hur många gånger mitt hjärta måste gå sönder för att jag inte tar hand om det gör ont. Hur modig jag borde känna mig för att alla säger det gör ont. Hur realistisk jag borde vara och se att allt kommer gå över snart gör ont. 
Jag orkar inte ha ont längre.



Ord

Det finns inget annat jag älskar mer än förmågan ordet har. Ord som bildar meningar som blir till långa rader som kan bli till flera sidor och tillslut något mer. Ett inlägg. En novell. En bok. Ord som skapas på ett papper eller en skärm, synliga och tolkningsfria och till för världen att läsa. Ord som har förmågan att förmedla så mycket mer än bara bokstäver, ord som kan förvandlas till en känsla, som skapar en tanke, som kan bli till en handling. Jag är förälskad i ord som kan förändra, som kan fånga en och röra om i en, ord som bildas ur andra människors innersta djup är det finaste som finns. De kan vara de mest blottande av meningar, formulerade ur en annan persons verklighet. Jag lyssnar och läser med respekt, smakar av varje ord för sig, njuter av hur vissa av dem kan höra ihop så väl med varandra.  
Jag tycker om att läsa men jag älskar att skriva. Det är och har nästan alltid varit det bästa jag vet. Så detta året måste jag börja, på allvar, på riktigt. Jag bryr mig inte om inspiration längre, jag vet att det jag behöver redan finns inom mig. Det är mars nu och om två månader befinner jag mig i en Berlin för att göra vad jag vill i en månad. 
Och då. 
Då ska jag skriva.
Mest för mig själv, men också för er.



art

 
Om inte detta är konst vet jag inte vad det är. Finaste bästa Matthew åh... Se hela. the one who can hurt you the most is you



Tidigare inlägg
RSS 2.0