london

 
Jag har varit i London i helgen och hittat mig själv lite igen. Hälsat på vänner; Linnea, Lovisa och Gwendolyn. Flög från ett soligt Kastrup förra torsdagen och landade i mitt föredetta hem, där mycket har förändrats, mest i mig själv. Det kändes nu enbart som en stor stad lätt att drunkna i som jag inte tillhör längre. Jag tänker mycket på tillhörigheter, eftersom jag så himla gärna vill tillhöra något eller någon. Det blir så uppenbart efter gymnasiet när kontaktnäten sinar och alla i ens vänskapskrets drar på olika håll. Livet är ju så bara, och det är okej. Jag tänker mycket på att det är nog den största anledningen till varför jag känt mig mer själv än jag någonsin gjort under mina tjugo år. Börjar tänka på året som snart är slut och hur det har rent ut sagt känts som en överlevnad i perioder, tiden efter jag kom hem från München är bara suddig och sommaren som passerade kändes bara som en vecka. Jag har stressad och grävt ner mig och oroat mig och varit så himla ledsen i år. Känt mig sviken av min kropp och av livet som nyss börjat och är rädd för hur starten på mitt tjugotal kommer att påverka mig. Enough said, därför kändes det så skönt att få uppleva sådant som konstant pågår i vad som känns som paralella världar i andra städer; i London. Jag älskade (i) helgen, tatuerade mig i Brick Lane, drack champagne, myntade begreppet shoppingbakis efter en fredag på Oxford Street, grät, tappade bort min telefon, åt bakismat på wagamama, studerade utsikten från tionde våningen på Tate, hånglade, åkte nattuber genom ett tindrande London medan jag pratade lots of english. Skrattade, gosade med Gwendolyn och bakisfrossade i bär- och nutellapannkakor, drack te och pratade kärlek med Lovisa, Linnea och Anna. Mådde riktigt bra igen tror jag. 



Kommentarer


© Copyright by Cajsa Tapper 09-16


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0