Om balen

 
Fick en läsarfråga av Matilda (!! när hände det senast?) om balen. Ska jag vara helt ärlig har jag inte tänkt så mycket på allt som ägde rum runt och innan studenten förra året, jag saknar det inte och det förvånar mitt sentimentala jag. Men man lever i en bubbla full av stress, press, glitter och lyckorus de där sista månaderna innan den spricker och man vaknar upp i vuxenlivet. Jag minns att jag efter studentflaket sa till mamma i bilen påväg hem, att studenten nog inte var något för mig. Det jag vill ha sagt med det är att för mig var allt så överhypat och uppskruvat till de högsta förväntningarna; så om jag fick välja skulle jag hellre återuppleva balen än studenten. 
Jag gick med en god vän till mig, Lovisa, och det var faktiskt hon som frågade mig någon gång i februari om jag ville gå med henne. Innan dess hade samtalen gått varma på luncherna om vem som skulle gå med vem, mina klasskompisar försökte fixa ihop varandra med kompisars kompisar och många parades ihop utan att riktigt känna varandra. Visst var romantikern inom mig lite depp över att jag inte skulle få hålla en manlig arm på röda mattan in mot AF-borgen där Polhemskolan hade sin bal, men när dagen väl kom så spöregnade det (tyvärr) så det fanns ingen tid för oss att stoltsera bredvid varandra utan vi skyndade oss in i lokalen och var en av de första paren att ta varsitt glas och mingla. (Dessutom var Lovisa riktigt fierce i sin röda klänning så det gjorde inget). All press över baldejt och klädsel var som bortblåsta när vi väl var där tillsammans, jag blev alldeles förtrollad av stämningen och hur fantastiskt vackra alla killar och tjejer var. Vid middagen fick Lovisa sitta med mig och de andra från min klass som hade bestämt sig för att gå med varandra (vi blev placerade parvis mixat med klassen man gick i) och hade även tre av våra lärare som bordsgrannar, tillsammans drack vi vin och pratade mer lättsamt om allt annat än skolan. Det var verkligen så roligt!! Och i efterhand har jag hört att många av mina kompisar som gick med halvt okända dejter inte alls hade så kul som de föreställt sig, eftersom de inte kände dem eller deras vänner. Efter det dansade vi hela natten, både till dansband och dj och jag stupade sedan i säng fem på morgonen, alldeles utmattad. Det är få gånger man får chans eller möjlighet att klä upp sig så mycket och fixa med smink och håruppsättning som vi fick då, vilket också kändes speciellt såklart. Sammanfattningsvis: häng inte upp hela glädjen med balen i om du får en baldejt eller inte - huvudsaken är att ha en rolig sista kväll med sin klass och sina lärare, för på studenten är det mesta bara ett enda stort härligt kaos. Här kommer lite fler bilder som du önskade!
 
 
 



Kommentarer


© Copyright by Cajsa Tapper 09-16


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0