Du gefällst mir

 
Jag hatar det. Att jag har blivit lurad så många gånger. Att jag byggt upp små drömmar i onödan och hur långt från verkligheten de har varit. Att jag känt hur det orsakat känslor i bröstet och fjärilar i maggropen. Jag hatar att jag alltid känt för mycket för snabbt. Känt för mycket när de andra känt för lite eller inget alls, och att jag över huvud taget känt för de som verkligen inte alls var värda det. Fallit och slagit i hårt varenda gång. Vid vissa tillfällen har fallen varit hårdare och snabbare än andra, och sist känslorna började bubbla vägrade jag till och med erkänna att jag fallit igen. Jag var arg på mig själv. Jag skämdes, för jag visste att jag fick skylla mig själv. Skylla mig själv för att jag bara menat väl, för att jag velat känna och uppleva trygghet. Och jag hatar det. För nu vågar jag inte lita på känslorna längre. Jag trycker bort dem, jag försöker ignorera dem i hopp om att dem ska försvinna. Intalar mig att han säkert kommer dra när han känner sig klar och då får jag skylla mig själv igen. Säger åt mig själv att inte berätta om honom för er, för det kommer jag få ångra. Imorgon är han borta igen.
 
"Jag tror att jag kräver ganska mycket för jag vet att jag kommer ge så mycket."
- Ana Gina



Kommentarer


© Copyright by Cajsa Tapper 09-16


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0