Oktober

 
 
Oktober har flugit förbi våra ögon här borta, det har regnat konstant i två veckor men nu verkar det som att solen har kommit på att München också finns. Jag har gjort av med för mycket pengar på mat och alkohol när jag behöver spara och köpa varmare kläder, för ja, igår hade vi minusgrader. Ovanligt säger många, medan mina kalifornska vänner tycker att jag borde vara van svensk som jag är. Hm, kyla kommer jag nog aldrig vänja mig vid. Was noch... Jag simmade igår, har skjutit på det i tre veckor men igårmorse kom jag äntligen iväg - så fort jag kom in i simhallen ville jag typ aldrig gå därifrån, det blev 1500 meter och det var så himla skönt. Ska definitivt göra om det imorgon igen. 
Idag är det en vanlig onsdag och jag har haft sovmorgon, scrollat runt bland fina instagramflöden, suktat efter skor och kläder på olika shoppingsajter och lyssnat på musik. Så fort barnen kommer hem ska jag laga mat och sen ska jag lämna av dem på Ostbahnhof innan jag slutar för dagen. Då är det bara att åka hem igen, göra yogachallenge och efter kvällsmaten in och fika med Gwen och Hanna. Ungefär så ser en vanlig dag ut för mig
 
Jag hoppas solskenet håller i sig. 


Du gefällst mir

 
Jag hatar det. Att jag har blivit lurad så många gånger. Att jag byggt upp små drömmar i onödan och hur långt från verkligheten de har varit. Att jag känt hur det orsakat känslor i bröstet och fjärilar i maggropen. Jag hatar att jag alltid känt för mycket för snabbt. Känt för mycket när de andra känt för lite eller inget alls, och att jag över huvud taget känt för de som verkligen inte alls var värda det. Fallit och slagit i hårt varenda gång. Vid vissa tillfällen har fallen varit hårdare och snabbare än andra, och sist känslorna började bubbla vägrade jag till och med erkänna att jag fallit igen. Jag var arg på mig själv. Jag skämdes, för jag visste att jag fick skylla mig själv. Skylla mig själv för att jag bara menat väl, för att jag velat känna och uppleva trygghet. Och jag hatar det. För nu vågar jag inte lita på känslorna längre. Jag trycker bort dem, jag försöker ignorera dem i hopp om att dem ska försvinna. Intalar mig att han säkert kommer dra när han känner sig klar och då får jag skylla mig själv igen. Säger åt mig själv att inte berätta om honom för er, för det kommer jag få ångra. Imorgon är han borta igen.
 
"Jag tror att jag kräver ganska mycket för jag vet att jag kommer ge så mycket."
- Ana Gina


Hundemüde

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter att ha levt loppan ett tag kommer här ett gäng oredigerade bilder från september och lite från oktober; från turistande i Garmisch och Neuschwanstein, från myskvällar i Schwabing, klätterlekar med Patrick och Lotti, från äventyr runt Sendlinger Tor, BeverlyKills, Englischer Garten och inte minst Oktoberfest. Och sen finns det ju förstås allt det där man kan skriva om som inte kommit med på bild, som hur många liter öl jag druckit respektive hur få timmar jag sovit, hur lite jag gillar S7:an och hur mycket jag faktiskt tycker om de två tjejerna ovan. Min tyska går också bättre och bättre fastän jag inte alls kan koncentrera mig på tyskalektionerna, lyckas aldrig träna tillräckligt och lyssnar på Disclosures nya album. Kanske blir jag kär i oktober också, man vet aldrig. Mmm jo det var nog allt för nu. 


RSS 2.0