Queen's Rd

 
Den här bilden tog jag sista dagen på SSL. Avslutningen. Fram tills femte klass var avslutningar något positivt för mig, en dag då man sjöng sommarlåtar i kyrkan och sen åkte tillbaka till skolan med sina föräldrar för att äta jordgubbar och glass. På högstadiet var det mest en nedräkning, en lättnad av att ha tagit sig igenom ännu ett år. Och nu på gymnasiet har och kommer varje avslutning att vara förknippat med någon form av hejdå. I många fall är det inte ens på återseende och extra jobbigt var det den här fina försommardagen i England för mer än 8 månader sedan. Jag minns att jag försökte leta fram känslorna den dagen, dem som hopat sig innanför bröstet under två veckors tid. Som jag känt av så fort någon nämnde ordet tid - vare sig det var vid matbordet hemma hos Margaret eller pappa som påminde mig via skype. Men dem låg så djupt begravda under förnekelse den dagen att jag hade svårt att inse vad som faktiskt hände. Kramarna från alla klasskompisar, SSL:are nära som bekanta, underbara lärare och den fina skolan. Det känns mer och mer som väldigt länge sedan, trots att det vissa dagar kan kännas som en dröm jag drömde igårnatt. Och även om vi då och då längtar oss tillbaka till Maddox eller muffinsonsdagarna, blir jag rädd för att det känns så avlägset. En tid som aldrig kommer tillbaka.
 
Men så är även tiden vi befinner oss i just nu och även om det är svårt att toppa förra året, vill jag ändå att det ska bli bra. Varje gång jag går förbi trapporna på Polhem ser jag oss springa ner och vissla/skrika/skratta till maxade högtalare och med solen i ansiktet. Det börjar bli lättare att gå upp på morgnarna och trots att det är en bit kvar så är vi fortfarande närmare den frihet vi kände i London än någonsin förut. 



Kommentarer


© Copyright by Cajsa Tapper 09-16


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0