Jag önskar att jag vågar leva

 
Sen vi sågs vid sist har jag haft både lite och mycket att göra, samtidigt. Jag har fått mer uppgifter i skolan än vad en trea 50 dagar innan studenten orkar med. Jag har gått på pexföreställning och beställt en ny balklänning. Jag har jobbat, haft och har grov prestationsångest och blivit schemalagd med typ alla andra medarbetare på Valborg (</3). Jag har blivit godkänd och klarat B2 nivån på tyskaprovet jag stressade med hela hösten. Jag och Lovisa har anmält oss till balen och köpt operabiljetter till Prag. Jag har skrivit mitt sista nationella prov någonsin. Jag har börjat lyssna på Thomas Stenströms album och blivit kär. Imorgon ska jag jobba, ta ett glas vin med fab5 och på lördag ska jag in till Lund för gratis glass och sedan vankas det utgång eftersom Cajsa fyller år..! Hm, det var nog allt. 

Saknar något jag inte riktigt kan sätta fingret på, stabilitet eller någon sorts helhet. Och londonfotona sitter fortfarande ovanför sängen, huvudet snurrar och jag vill inte vara kvar här ett år till. Men jag vet inte vart jag ska eller vad jag vill. Min pappa sa i fredags att det lät som att jag var rädd för att leva och det var så klockrent på något sätt. Hur gör man när man är fri och planlös? Hur lever man? Äldre målar upp bilden av jorden-runt-resor, kärlek och lycka men jag är rädd för att inte ha möjligheten att göra det bästa av tiden som ung. Rädd för att inte hinna plugga, resa och bli framgångsrik på samma gång. Nåväl, kanske behöver man inte alltid veta, för livet pågår ändå. Det har löst sig hittills i mitt liv, så varför skulle det inte göra det nu? 




Kommentarer


© Copyright by Cajsa Tapper 09-16


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0