Om gatutrakasserier

 
När jag såg denna filmen imorse fick jag ont i magen. När jag sedan läste diverse kommentarer som var ställda till den blev jag oerhört ledsen och förbannad. De som hade kommenterat undrade hur det kunde vara trakassering då männen inte fysiskt rörde vid henne eller varför hon inte kunde uppskatta de fina kommentarerna om att hon såg bra ut eller att hon skulle ha en bra dag. Jag har aldrig haft speciellt starka åsikter om feminism eller andra samhällsfrågor och har heller aldrig känt något behov av att dela med mig av det jag tycker. Men nu vill jag göra det och det vill jag göra för ALLA, kvinnor som män. 
 
För det första, kan ni som håller med kommentarerna motivera varför jag fick så ont i magen av att titta på klippet? Kan ni förklara varför jag blev illamående av tanken på att utsätta mig för samma situation eller tanken på att det faktiskt har hänt mig? Jag vet inte hur många gånger jag och mina vänner har varit Malmö efter fikastunder eller shoppingrundor sedan vi var 14 år gamla och blivit utsatta för killar som skriker ut "fina" kommentarer från sina bilar, frågar om ens nummer, kör upp bredvid en och undrar om man inte ska hoppa in eller tutar frenetiskt åt en. Det hände senast härom veckan när jag joggade ute på mossen i Staffanstorp då en förbipasserande bil tutade åt mig och jag möttes av en uppspelt blick från en av killarna som satt i den. 
Eller så kan jag dra det exemplet när jag och min bror var 8 respektive 6 år och vi gick på Värnhemstorget med mamma och en av alkolisterna som satt där sa till oss att hon var snygg. Eller när jag och min familj var i Berlin för två år sedan och en medelålders man passerade mig en aning nära, så något på tyska med turkisk brytning och blinkade åt mig. Kalla mig svensk och skyll på att vi vill ha vårt personal space men jag tycker att det har att göra med mer än kulturella skillnader. Jag kan också ta upp oräkneliga tillfällen då jag fått kommentarer om mitt hår. Allt från "Rost på taket, fukt i källaren"-kommentarer till att ha blivit kallad för "Raspberry" eller "Aphrodite" på Londons tunnelbana. Jag kan dela in dessa trakasserier i olika kategorier och underkategorier, men alla incidenter har en sak gemensamt - de har alla varit oprovocerade och de har fått mig att ifrågasätta mig själv och mitt utseende. 
 
Trakasserier är det inte, tänker ni kanske nu. Men då skulle jag vilja att ni funderade över vad skillnaden är mellan kommentarerna man möts av ute på stan och de man får på nätet och i sociala medier. När man som tjej/kille lägger upp en bild på sig själv, oavsett vad man har på sig eller hur mycket av sin kropp man visar, får man oftast höra att man ser bra ut, att det man har på sig är fint etc. Det är en slags bekräftelse och något som man blir glad av att få. Skillnaden ligger i att det oftast är bekanta eller nära vänner som skriver dessa kommentarer. När man får en liknande kommentar av någon helt okänd som syftar till ens utseende känns det kanske smickrande första gången. Men när det ständigt återkommer okända eller anonyma kommentarer på hur man ser ut, ska man då tacka och ta emot? Visst kan jag bli glad om det är någon på stan som kommer fram till mig och säger att jag har jättefint hår, men det finns en gräns. För när unga blir illa behandlade på nätet kallas det nätmobbing och det är något som är förbjudet. 
 
Vi människor blir ständigt bedömda av samhället och dess strukturer. För unga är det en ständig kamp att försöka passa in. Jag är så trött på all den hets jag har växt upp i, över hur män och kvinnor ska se ut för att bli accepterade. Vi hör ständigt hur mycket vi ska träna, hur lite vi ska äta och vad som är okej eller opassande att ha på sig. Jag är så trött på att jag märker hur jag själv faller för dessa sjuka skönhetsideal, hur jag planerar nästa träningstillfälle så fort jag har ätit på McDonald's eller får dåligt samvete varje gång jag äter godis mitt i veckan. Jag är så trött på att jag kollar mig själv i spegeln varje gång jag har tränat och ser "fel", istället för att berömma mig själv för att ha klarat av att springa igen, något jag inte har kunnat på snart tre år pga min benhinneinflammation. Jag är så trött på att utseendet går före ens kunskaper, att jag genom hela mitt liv fått höra fler kommentarer från familj och vänner om mitt utseende än t.ex. mitt skrivande, något som betyder mer för mig än vad min hårfärg gör. Jag säger inte att jag inte har uppskattat uppmärksamheten, jag säger bara att det är såhär samhället ser ut. 
 
Det värsta är att det är vi själva som har skapat dessa strukturer. Det är vi själva som växt upp med dessa värderingar utan att reflektera över att vi mår dåligt eller hur vi stället oss till dem. Och det är så viktigt att komma ihåg att det inte bara är kvinnor som blir utsatta för dessa normer, alla blir det, INKLUSIVE MÄN. I alla tider har man alltid skyllt samhällets problem på någon annan, och så även i detta fall. Jag är så jävla trött på de mest radikala av feminister som menar att det är männens fel att kvinnor behandlas illa. NEJ. Det är vi allihopa som har bidragit till hur samhället ser ut idag och vi behöver alla - oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, religion etc. - reflektera över hur vi kan hjälpas åt att förändra det. För jag blir så ledsen över hetsen om att män och kvinnor ska vara lika mycket värda, eftersom jag anser att det redan är så, men ändå lever jag i ett samhälle där kvinnor har sämre villkor än män. Där kvinnor har sämre chans att bli högt upsatta chefer eller uppmärksammade i olika idrottssammanhang. 
 
När jag bodde i London kom vi tjejer in gratis på alla klubbar i Mayfair sålänge vi gick in med en promoter, en kille som tjänar pengar på att marknadsföra klubben genom att dra dit så mycket snygga tjejer som möjligt för att locka betalande killar. Även våra killkompisar var tvungna att betala ca 200 spänn för att få följa med oss och promotern och det var inte alltid säkert att alla kom in, eftersom promotern helst ville ha fler tjejer än killar. Vi tjejer reflekterade kanske inte så mycket över det då, vi ville bara ha roligt och dansa inpå småtimmarna. Det var först när killarna började dissa våra klubbkvällar för att köra en säker pubrunda istället som vi insåg den orättvisa behandlingen och att vi själva blev utnyttjade på grund av vårt utseende. 
 
Det jag vill ha sagt med detta inlägget är att denna video berör alla. Jag hoppas att fler kommer att inse det och sluta dra alla män respektive feminister över en kam och börja tänka på vad som egentligen är viktigast. Mest av allt hoppas jag att mina barn och barnbarn får uppleva ett samhälle där strukturerna inte får dem att känna sig otillräckliga utan istället får dem att känna att de har alla chanser i världen att lyckas med vad dem än tar sig an. 



Kommentarer
Postat av: Lovisa

jättebra skrivet cajsa, verkligen :( man blir ju så ledsen i hjärtat

Svar: tack fina lovisa, visst blir man :( :(
Cajsa Tapper

2014-10-29 | 21:40:29
URL: http://lovisaerika.blogg.se


© Copyright by Cajsa Tapper 09-16


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0