Days passing by

Jag är så trött.
 
Jag är trött för att jag har jobbat så kolossalt mycket på Tosselilla sen två veckor tillbaka, vilket egentligen känns som en evighet. Jag sitter i olika kiosker och säljer glass, korv och läsk medan alla utanför är lediga och har roligt i solen. Går upp klockan sju och kommer hem halv tio, det är verkligen ingen rolig rutin och på bussarna hemåt försöker jag tänka att det är värt det nånstans men ibland orkar jag inte. Som idag till exempel. Jag är ledig, sov ut, det var skönt, men jag vet ju att jag måste till jobbet imorgon och på söndag igen. Och bara tanken på att jag är schemalagd hela augusti är så psykiskt utmattande att jag tappar all energi.
Jag hinner inte träffa folk, och dagar som dessa borde jag ligga vid stranden och njuta av mitt sista sommarlov, men jag har inte ens någon lust. Jag vill bara att lovet ska skynda sig förbi så att jobbet tar slut, vilket får mig att må ännu sämre såklart, för sen börjar trean och allvaret igen. Just idag känns det verkligen som att inget kan bli bättre och jag vill bara lägga mig under täcket och aldrig gå upp. 
 
 
Men jag har iaf ork att publicera denna fina film som Jack postade i veckan, har säkert sett den tio gånger 


QOTD

 
.


31 dagar sedan

 
Den femte juni tog Svenska skolans treor studenten och detta firas årligen, istället för flak, med en båttur på Themsen. Behöver jag säga mer? 
 
 
 
Minst sagt var vi taggade när vi stod på Waterloo pier och väntade på klartecken för att gå på båten. Många gick förbi folkmassan från SSL med stora ögon. 
 
 
 
 
Det fanns många på den båten som har satt avtryck i mig under det gångna halvåret men av alla så var det nog dessa tjejer ↑ som betytt mest under hela resan. Plus Jessika, Johanna, Sofia, Elinor, Hanna, William m.fl.
 
 
Konstaterade många gånger för många människor hur sjukt det var att vi åkte förbi Westminster; Big Ben och London eye minst två gånger iaf - PÅ EN BÅT - I LONDON!?!?!
 
 
Det var en kväll som blev ett av halvårets höjdpunkter helt klart och i ögonblicket var det något jag verkligen försökte ta vara på, although I can't remember every moment clearly. Trots att jag inte kände någon från trean speciellt bra så var det något med den härliga atmosfären som gjorde att det inte spelade någon som helst roll, vi gick alla på SSL och de flesta oss hade bara några få dagar kvar i vår älskade stad. Jag hade tänkt klippa ihop en video med de ögonblick som jag lyckades fånga men sen insåg jag att det ändå inte gör rättvisa för all den glädje vi kände och alla känslor vi delade och spred där på båten påväg till Tower hill. Jag har nog inte varit så glad som jag var där och då och jag saknar det som fan. Samtidigt känns det förbannat bra att ha upplevt det och fortfarande ha en flaktur kvar om ett år tillsammans med Sa3h. Jag är så taggad på trean!


RSS 2.0